Charles's profileCharles spacePhotosBlogListsMore Tools Help

Blog


    February 25

    Orgelkonsert

    Söndagen tog vi med ro. Det blåste så att man inte ville gå ut. Ändå gav vi oss ut frampå kvällskvisten. Vänner till oss, hon är kantor i Ramundeboda kyrka, bjöd in till orgelkonsert. Maken fick sköta ljudet och bläddra i nothäftet. Ljudtekniker på det gamla sättet (analog teknik). Det kräver stor kunskap och musikkänsla att göra det på rätt sätt. Imponerande!
     
    Hon är en väldigt duktig organist som gärna ger sig i kast med de stora mästarna. Det är tufft att våga då det kräver mycket av organisten om det skall bli bra. Jag är helt övertygad om att de mästare vars musik hon spelar applåderar henne i sin himmel. Konserten hölls inne i Ramundeboda kyrka med ca 30-tal åhörare.
     
                    A17B
     
    Orgel spelas ju med både händer och fötter då det finns en klaviatur som skall hanteras med fötterna också. Prova att röra vänster hand upp och ner vid bröstet, att klappa takten med höger hand, att föra höger fot fram och tillbaka från vänster till höger samt att röra vänster fot i en cirkel. Samtidigt!. Det är ungefär vad en Organist måste kunna. Varje lem måste kunna utföra sina uppgifter oberoende av de andra. Imponerande eller hur? Sen skall det låta bra också, vilket inte är det lättaste.
     
    Båda är duktiga musiker och ger konserter, ibland tillsammans, vilket bidrar till att höja kvalitén på musklivet i Laxå alldeles avsevärt. Det är fantastiskt för lilla Laxå att ha tillgång till ett sådant kvalitetsutbud.
     
    Antar att jag låter som om jag vore ombud för dem, men det är jag inte.  Jag kommenterar enbart mina egna upplevelser och tankar.
     
    Ha dé gott!
    /charles
     
     
    February 13

    Musik dä ä livet dää...

     .. som Monica Zetterlund lär ha sagt i en intervju. Det låter kanske banalt så där utan vidare, men vad rätt hon hade. Hur många ”örhängen” har inte hon lämnat efter sig? Tillsammans med Hasse och Tage (Svenska Ord) så har hon också visat sig vara en revyartist av klass.


    Jag fick en cd i julklapp som heter ”Andra Decennier” med Björn Skifs. Den minner tillbaka till låtar som var populära på 50-talet. Mycket som jag trodde var glömt dyker upp när jag lyssnar på musiken. Jag har dragit på munnen när bekanta har talat om ”deras låt” eller när en låt spelas, tittat på varandra och sagt ”minns du?”. Jag får ställa mig i skamvrån, be om ursäkt, ge dem upprättelse, för visst finns det minnen som är förknippade med en viss låt. Där musiken i sig själv väcker minnen som inte har nåt med själva låten att göra, annat än att de sammanfaller med varandra.


    1957 fick min då bästa kompis Nisse, en grammofon och en av Elvis första skivor. Jag kan inte lyssna till Elvis utan att minnas en speciell flicka, Kent cigaretter (Känt folk röker KENT!) Toy tuggummi (Ta´t lugnt, ta en TOY!) och första kyssen. Jag var då 14 år och såg en framtid som guldsmed.


    Tider förändras, flickan försvann, Nisse, TOY, KENT och Monica Zetterlund finns inte längre och min musiksmak har förändrats. Två år som guldsmedslärling är ett minne blott. Det blev till slut Data för hela slanten. Inget blev som det var tänkt.

    Qe sera sera!

    Detta är ingen ”klagosång” utan bara lite krafsande i ”Arkivet”, och livet har varit gott, ingen tvekan om det. Det hör väl till åldern. Som mycket ung har man bara framtiden att se fram emot, inte så mycket att titta tillbaka på. Som Pensionär handlar väl livets innehåll mer om vad som varit än vad som komma skall. Som en gammal farbror sa, ”jag skådar horisonten!”.


    Men det var musik jag började skriva om. Tänk vad mycket man har fått uppleva, vilken musikalisk utveckling det varit under min livstid. Från Tommy Steel och Elvis Presley fram till dagens unga musiker vi var och lyssnade på i Västerås förrförra veckohelgen. De gamla klassikerna som Mozart, Bethoven med flera har fått en nyrenässans och återkommer i både ny och klassisk tappning i dagens musik.


    Ändå är nog det mest påtagliga 60-talets källarband. Även om de kommunala musikskolorna bidragit till en enorm musikutveckling så är väl ändå källarbanden det mest revolutionära som hänt rent musikaliskt. Egon Kärrman var en profil i 60-talets musikvärld med devisen ” Hellre än bra”, en inställning som fått många att våga tänja på sin förmåga. Har letat bland gamla ”band” från 60-talet som nu återuppstår med delar av sina gamla medlemmar, spelande sina gamla listettor. Viss låter de mycket bättre idag! Men skulle någon stått där och pekat på varje not och haft synpunkter på både ”Eko” och ”Dist”, så hade det aldrig blivit nåt att minnas tillbaka på.


    Bluesen upptäcktes under 60-talet. Den fick luft under vingarna av Elvis som anpassade den till dåtidens musiksmak, men väl inne i vardagsrummen så blommade den ut för fullt. Här hemma gjorde Owe Thörnquist succé med bluesinfluerad rock och från USA kom toner från Muddy Waters, BB King med flera. Norra magasinet tog sin Entrélåt från en ung engelsman, Gary Moore, ”The Loner”. Bluesen blev rumsren. På min sida här har jag en klassiker. Gitarrduell mellan BB King och just Gary Moore. Kolla på den!


    Tommy Emanuel var helt okänd för mig. Den killen spelar allt från rock, blues och klassisk gitarr till musikaliskt publikfrieri ala Viktor Borge. Fast på gitarr. Säga vad man vill om bluesen men den har nästan allt. I Bakgrunden takten, som är det enda förutsägbara i denna musikform och i förgrunden solot, lekfullt artisteri mellan musiker som försöker överaska varandra.


    Afrikansk stämsång fascinerar mig. Hörde det för första gången på en SIDA kurs på Lövudden i Västerås under 60-talet. Otroligt lugnande och skön att lyssna på.


    Idag är jag musikalisk allätare och en del hittar Du i musiklistan till vänster. Allt är från You Tube då jag inte hittat nåt annat sätt att lagligt lägga ut musik på min sida, men vill Du slippa bilderna så är det bara att zooma ner dem till actionlisten.


    .. det blev långt det här..


    Ha dé gott

    /charles

    December 05

    Ännu en fantastisk artist

    Satt och donade lite med sidan och flummade runt på you tube samtidigt och plötsligt hittade jag den här franska 16 åringen. Han har en gedigen musikkännsla och humor i det han gör så det är verkligen värt en titt.  Hans Blogg/hemsida är också snygg. Du hittar länkar på You Tube till Matt Rach sidor. http://www.youtube.com/watch?v=bovqigvK_sQ&feature=related eller här http://myspace.com/mattrachguitar. Håll tillgodo...