Jag vaknade rätt tidigt i morse och åt frukost med hustrun innan hon for till jobbet. Sen tog jag det lungt en stund. Jag håller på att försöka bringa ordning i min frimärkssamling och för den som inte vet vad det handlar om så kan jag säga att det är ett tidskrävande pussel som inte tillåter vare sig drag eller tassande katter. Katten gillar inte heller att små lappar fastnar här och där så den har lärt sig, men vill ända vara nära ibland, vilket oroar husse. Så i förmiddags valde jag att ta en promenad med kameran i stället.

 

       

 

Snöat hade det gjort som synes men solen var på väg så jag tog en tur med apostlahästarna i stället. Bilen fick vänta.

 

Fördelen med att bo som vi gör är att det är nära till naturen. Ett par hundra meter bara så står man på tröskeln till vår skog. Och det är ingen liten skog utan den sträcker sig flera mil åt flera håll. Tyvärr pågår avverkning i området men det sköts relativt bra med tanke på friluftslivet. Här har vi mött hare, älg, rådjur och spelgalen tjäder. Sett spår efter räv och björn. Varg skall finnas i området även om vi inte sett spår efter den. Både varg och björn har vandrat efter gamla järnvägsspåret in i samhället och blivit både sedda, fotade och omskrivna av lokalpressen.  Så med lite fantasi kan det bli rätt spännande promenader.

 

Jag tog några bilder så att Ni får se hur det ser ut här i kring. Publiserade dem under albumet "Den 25 november". Det vackra vädret varade ett par timmar, sen grånade det på och det ser ut att komma mer snö. Vi får väl se. Än är det inte tillräckligt för att göra skidspår men har vi tur så kommer det mer och att det gamla får ligga kvar.

 

Ha dé gott

/charles

.. moder natur och jag. Hon vräker ner snön och låter vinden yra omkring den medan jag försöker lägga upp den i raka drivor vid sidan om vår gång ner till postlådan och entrén.

 

Visst är det härligt med lite snö och lagom kyla. Inte så kallt att man behöver ett varmt bad bara efter att ha hämtat in tidningen, utan mer att luften känns ren och klar och lätt att inandas. Snön är ju trevlig att åka skidor på eller att bygga ljus-iglos av, men måste den falla i mängd där man inte vill ha den?

 

När jag växte upp fanns det i tidningen en dagens "clou" kring en tecknad farbror, som var han än befann sig, hade ett åskmoln hängande över huvudet. Precis så känns det, fast med snö i stället för åska.

 

Om inte moder natur och docktorn har nåt ihop förstås. Då skulle det möjligen vara ett svar på docktorns förskrivning på motion till sin diabetespatient, fast såna sammanträffanden kan väl ändå inte vara naturliga? Ofrånkomligen innebär snöskottandet viss ansträngning, och därmed motion, men är långt ifrån förenligt med nöje.

 

Nä nu är man pensionär och borde njuta frukten av ett helt arbetsliv. Hellst i form av en behaglig tillvaro där alla drömmar går i uppfyllese och där stekta sparvar själva hittar vägen till den hungriges mage. Där böckerna förvandlas till talböcker som själva berättar sitt innehåll medan den glade pensionären behagligt sträcker ut sig i soffan, smaskande på vidruvor, digestiver och några goda ostar, och varför inte ett gott vin till?

 

Men så är det inte... har jag missat nåt?

 

Ha dé gott

/charles

 

.. och inte blev det några millioner på lotto denna vecka heller. Ja det vill säga att nån var det ju som vann, men inte jag. Annars har det varit skönt. Solen lyste om än att det var kallt, -12,5 gr! Vi gjorde en utflykt till Askersund och hälsade på kamraten A och passade på att ta några bilder på vägen dit och på vägen hem 

   

       

 

Naturen är så fantastisk just nu och spåren i snön som föll, visar vem som har varit på besök.

 

 

       

 

Verkar vara flera harar som har samma mål i sikte. Inga rävspår kunde vi se så utflykten var nog fridsam. En och annan kråka/Skata hade satt sina avtryck men det var inte mycket variation på spårstämplar.

 

       

                Östra Laxsjön

 

Hoppas nu att veckan blir fin för oss alla.

 

Ha dé gott

/charles

Så Kom de.. Båda sönerna, sonhustru och barnbarn. Vilken känsla att träffas och att få hålla det lilla livet. Isabelle sov mest hela tiden men vaknade för blöjbyte och amning. Sen åt vi en bit och tog en promenad efter kaffet. En härlig dag kort sagt.

 

       

 

Här ser Ni farfar med Isabelle i famnen. Hustrun passade på att föreviga situationen. Vilken födelsedagspresent!

 

Ha dé gott

/charles

 

Har suttit och lekt med bilder igen. Sökte efter lite olika format på inramning och hittade en jag tyckte verkade OK.

               

                        Katten i fönstret

 

                         Lekfull posé

 

                 Uppflugen på fätöljen

 

Rätt effektfullt tycker jag.

 

Ha dé gott

/charles

 

Det hände sig den 16 Oktober 1960.

 

Min mor som oftast var en förstående kvinna, ansåg det för farligt att låta mig ta med min motorcykel till Västerås. Jag hade sökt och blivit antagen till en yrkesutbildning till svetsare och plåtslagare. Skolan var ASEA´s industriskola. En kamrat från hemstaden hade sin motorcykel med sig och varje dag när jag stod och väntade på bussen svängde han för bi på sin hoj, vinkande.. vi ses..

 

                   

                  Min Motorcykel 1959 - Monark Bluefigther

 

Det dröjde bara en knapp vecka då jag med löfte om att tanka upp den, fick låna den för ca 2 timmar. När jag kört av mig det värsta var det fortfarande ca 30 minuter kvar av den utlovade tiden. Så jag beslöt att ta en extra tur efter köpingsvägen. 

 

Där blev jag omkörd av en bil som vek in så häftigt framför mig att jag fick hålla till vänster för att inte stöta ihop med honom (Det var vänstertrafik i Sverige då) och det gjorde att jag kom ut på vägrenen. Där träffade jag en vägskylt med vänster sida av kroppen och kastades runt mot ett stenrös och blev liggande.

 

När jag kom till insikt om vad som inträffat var jag alldeles ensam på platsen och när jag försökte resa mig upp gjorde det ont i hela kroppen och vänster ben bar mig inte. Jag lyckades ändå på nåt vis resa motorcyckeln och ta mig upp på den och liggande på den, med höger ben sparka mig fram till bebyggelse. En kille som väntade på bussen fick jag att hjälpa mig att larma kamraten som ägde motorcykeln och på så sätt fick jag också hjälp in.

 

När jag fått av mig kläderna kunde vi konstatera att jag inte hade några öppna sår så jag trodde att jag bara var blåslagen. Natten var ett helvete och på morgen kunde jag inte kliva ur sängen. Föreståndaren kom in och det blev omedelbart ambulans först till ASEA´s läkarmottagning och därifrån till centrallassarettets ortoped klinik.

 

Jag hade diverse skelettskador och ett krossat underben. Läkningen tog över ett år innan jag var helt frisk och kunde gå igen utan redskap. Ja helt frisk blev jag aldrig. Jag har fortfarande slappa ledband i vänster fot och därför svårt att gå på ojämt underlag.

 

Tänk om jag fått ta med mig min egen motorcykel. Då hade detta aldrig hänt. Då hade jag inte blivit sugen att åka motorcykel och hamnat på en cykel jag inte var riktigt van med. Min far avyttrade i förskräckelsen de två motorcyklar jag hade och mopeden som också fanns kvar.

 

Sen dess har jag burit på drömmen om en ny motorcykel igen men av lite större kaliber. Det var nära för några år sedan att jag köpt en 600kbm men 2 m lång fick jag inte plats på den. Styret slog i benen när jag skulle svänga och det var svårt att manöverera fotväxeln.

 

Lika bra var kanske det. Gubben ska nog inte ha nån motorcykel, fast visst känner han suget ibland...

 

Ha dé

/charles

 

 

 

 

Även denna berättelse kommer från Valter.

Det fanns en myr som kallades för offermyren! Om man besökte myren en stilla kväll kunde man i månens sken se ett ljus som strålade från myrens mitt rakt upp i himlen. Svagt hördes ljudet från gråtande spädbarn. Myren skulle ligga väster om Lycksele mot Wilhelmina. Jag minns att vi tog mopederna den vägen men vi hittade aldrig myren.

Enligt Valter fanns det ett väsen ”Myrgubben” som lockade unga mödrar till sitt näste i myren och det var få som överlevde ett möte med denne. Hans drift efter unga kvinnor var outtömligt och bästa sättet att locka dem tills sig var genom att spela på deras moderskänslor. Därför tände han en eld och framställde barnskriken så att ingen kvinna kunde gå förbi utan att försöka se till barnet. Kom de väl ut på myren kunde han göra det svårt för dem att hitta hem igen, och då var de hans.

Den gode Valter var inte helt trovärdig för han varierade historien. Han frågade alltid ”Har jag berättat om...” och svarade man nej så kom det en historia. Hade man hört den tidigare så förstod man snart att han hade livlig fantasi och ändrade efter behag. Men han var en fängslande berättare, så man förlät honom, fast hans trovärdighet hade fått sig en knäck.

Valters andra variant på samma tema var att flickor i ”olycka” satte ut sina nyfödda oäkta barn att dö på myren för att dölja sin ”olycka”. Att ”Myrgubben” hämnades genom att avslöja deras dåd med att härma barnen, och att det var hans lägereld man såg som spred ljus mot himlen.

Att ingen hade hittat spår efter vare sig lägereld eller några barnlik, slog Valter bort med ett fnys. Skulle Myrgubben låta sig avslöjas? Han var inte människa och var lika flyktig som regnbågen.

En tredje variant kommer från yngre man som hette Gustav. Mitt i vintern åkte han omkring i en gammal öppen MG sportvagn med sufflett. Han var geolog och engagerad i gruvdriften i området. Han undersökte mineralfynd på plats ifall det fanns malm som var brytvärd i området. Han hade sett både den omtalade myren och fenomenet sa han.

Det pågår en organisk process i myren, tillade han. När vattenståndet förändras kommer det luft ner i myren och då ruttnar den torv som finns där. Då bildas gaser som när de passerar den vattensjuka torven, ger ett visslande ljud ifrån sig. Skenet du ser vindstilla kvällar är den månbelysta gasen som stiger mot himlen. Inget hokuspokus här inte!

Gustav är nog den mest trovärdige av dem, men visst är Valters berättelser mer kittlande för fantasin.

Ha dé gott

/charles

PS/Namnen är fingerade

Enligt mig, Lyckseles populäraste café 1957-60.

Jag måste berätta om detta ställe.

Här samlades en massa människor med olika bakgrund. Det var inte ovanligt vid denna tid att ungdomar och äldre, som inte kände varandra innan, samtalade med varandra. Café Royal var nog populärare än andras caféer i staden vid denna tidpunkt. För oss ungdomar var det naturligtvis ”Rock Ola´n” med sina Elvis plattor som var det stora dragplåstret.

Nyligen fyllda moppe och med ett jobb med lön (10 kr per vecka), så blev Café Royal ett andra hem. Vi var ett gäng som samlades där varje kväll och satt och snackade över en Coca Cola.

Caféerna var förutom ungdomar en samlingspunkt för handelsresanden, ogifta män och kvinnor även föreningsfolk gick hit efter sina möten. Vi ungdomar älskade denna ”degkittel” för att det alltid hände nåt intressant.

Varför äldre tog kontakt med oss ungdomar har jag undrat över på senare år. Skulle jag som vuxen idag försöka få igång ett samtal med en grupp ungdomar på en offentlig plats, skulle jag nog enbart betraktas som en kuf av alla. Både unga som gamla. Här hände det varje kväll, och vilka historier man fick höra.

Varg!

Denna historia berättades av en ungkarl som arbetade på ett skrotupplag i Lycksele. Han var smal, krokig och märkbart hårig och hade en högerhand som liknade en hundtass. Han hade mycket att berätta och gillade det ockulta. Vi kunde inte låta bli att fråga om hans hand och detta är hans historia.

Jag kallar honom Valter fast han hette nåt annat.

Valter var född på kalfjället. Hans far hade vandrat upp från södra Sverige för att bryta land och bli sin egen. Faderns första hustru hade dött under de första åren de bröt land. Efter ett par år hade fadern gift om sig med en lappkvinna i området som blev Valters mor. Livet var tufft i ödemarken och vintrarna ofta långa och kalla. Rovdjuren var vanliga och gick hårt åt tamdjuren.

Innan Valter föddes var det bara hans far och mor som fanns på gården. Ibland fick de hjälp av moderns bror, men bara med sånt som hade med jakt och fiske att göra. Det var inte så populärt att modern gift sig med en ”icke same”. Så kontakten med övrig släkt var inte så vanligt förekommande.

Det gjorde att modern ofta fick ta sig på skidor över fjället till sitt föräldrahem för att träffa sin mor. Och nu när hon väntade Valter så var det många frågor hon ville ha svar på. Så hon hade en eftermiddag skidat till föräldrahemmet och på kvällningen när hon var på väg tillbaka hem, hörde hon vargen yla på avstånd.

Hennes tillstånd gjorde inte henne snabbare och hon blev lätt svettig, vilket var farligt i kylan. Hon bestämde sig därför att ta en annan väg hem än den vanliga, och hoppades på så sätt att både kunna ta det lugnt och kunna undvika möte med vargen.

Hon tog sig ned till trädgränsen följde den fram till hemmanet. När hon tog sig ut i det öppna landskapet igen för de sista 300 metrarna fram till huset, fick hon syn på vargflocken. Den stod mellan henne och huset.

Hon kände att hon måste runda dem för hon vågade inte åka rakt igenom flocken. Så hon tog sig upp på fjällsidan i höjd med vargflocken, sen satte hon fart nedför mot huset. Vargarna hade snart fått syn på henne och flocken spred ut sig. När hon var alldeles intill dem så skar ena skidan snett och hon ramlade, i fallet satte hon sin högra hand i spåret efter en vargtass.

Snabbt kom hon upp igen och fram till huset. Väl inne så kunde hon pusta ut berättar Valter. Hon berättade senare att att vargguden stod på hennes sida denna kväll , ty hade vargarna velat ge sig på henne hade hon inte kunnat hindra dem.

Valter avslutar sin berättelse med att visa upp sin hårbeklädda, tassliknande högerhand och sa; å så föddes jag sån här.

Ha dé gott

/charles

PS/Jag har fler minnen av berättelser från människor jag mött och kommer att berätta om dem här. Namn och orter är fingerade. Berättelsen är i stort som den berättats för mig med viss omarbetning där minnet sviker.

Ja så skulle man kunna säga om inte alla dagar vore varandra lika.

 

Det är väl en baksida av pensionärsskapet att det egentligen inte spelar roll vilken veckodag det är. Vissa affärer är ju  stängda söndagar så det blir ju en liten fingervisning om att det inte är en vardag. Jag håller viss reda på veckan genom min fru. De dagar hon inte är hemma är arbetsdagar och de dagar hon är hemma, då är det helg!

 

Det blir lite knepigt då, när hon är ledig och som nu, är på bokmässan i Göteborg. Då faller dagarna isär och veckan blir som ett pussel. De gäller att få alla bitarna på plats, annars blir det ju ingen ordning på dagarna. Torsdag infaller före tisdag etc. Så kan vi ju inte ha det.

 

Jag är den där typen som går in i allt jag gör och glömmer tid och rum. Ofta har mer tid förlutit än vad jag varit medveten om och uppvaknandet kan bli lite bryskt. Plötsligt är det mörkt ute och dagen är tillända. Hustrun säger att jag är disträ men jag menar att det handlar om en förmåga till total koncentration.

 

Dagen bryts inte heller av hunger eller törst. Jag är helt inne på att jag kan leva på ett koncentrat av introvert aktivitet, och till och med bli fet av det. Tänk vilken energibesparing det medför. Det borde kunna miljöklassas!

 

Det där med att IT-snubbar lever på Hamburgare och CocaCola är nog bara humbug. Nä, ljuset från en datorskärm och ett klurigt problem håller liv i de flesta. Strömavbrott kan vara livshotande och ge abstinensproblem.

 

Ni har väl UPS?

 

Ha dé

/charles

 

 

Frukost intagen och tidningen läst... Solen skiner och mellan lätta moln skymtar himmel blå. Nu blir det svamp-skogen!

 

Ha dé gott

/charles

Sen timme, jag skall upp tidigt i morgon för resa till Katrineholm på upptaktskonferens.

 

Ville bara titta in och se vad som händer på bloggfronten. Bloggandet har blivit ett sätt att hålla sig ajour med vad som händer i världen. Lite andra nyheter än vad man matas med från TV´n. USA bombningar i Pakistan i all ära, men lite mer nära är de nyheter man får via bloggen. Mindre format på olyckor och händelser men inte mindre aktuella och betydelsefulla för dem de drabbar, om Ni förstår vad jag menar. Jag menar väl att man mattas av den expansiva information som öser över en så att man till sist inte reagerar på den. Då söker man de små händelserna och finner engagemang i lite mer jordnära händelser, som att grannens katt har fått ungar.

 

Ja det är roligt att läsa bloggar. Många har sån humor i sina nedskrivna betraktelser att jag bara njuter. Humor som vapen läste jag en gång... är avsevärt vassare än svärdet. Förmodligen från begreppet "Pennan är mäktigare än svärdet". Sökte på nätet efter ursprung men hittade en massa länkar med uttrycket men inte själva ursprunget. Vissa antydningar om att det var Runeberg hittar jag men inget som bekräftar att det var så. "Pennan & Svärdet" heter en svensk militärhistorisk tidskrift, fick jag iallafall veta.

 

En form av humor är ironi. Kan vara farlig om den används fel. Själv älskar jag det dubbelbottnade i ironiska kommentarer, men det är inte alla som uppfattar det och då kan det lätt bli fel. Min yngste son har en fantastisk social förmåga. Han läser av stämningar sekundsnabbt och i en diskussion mellan mig och mín svägerska för några år sedan, förstod han att vi inte var på samma planhalva så han utbrast.. "Moster L, bli inte arg, när pappa säger så där menar han tvärtom!". Detta är nu inget försvarstal för ironi, ta det inte så! Bara en varning om att man får tänka sig för om man använder sig av det. Det är lätt gjort att man missar målet.

 

Nä nu väntar bingen..

Ha dé gott

/charles

Jag höll nästan på att sätta morgontidningen i halsen när jag åt frukost i morse. En insändare handlade om mänskligt förfall i världen och dess orsaker. Kort handlade det om att vi inte lever efter bibelns budskap längre utan låter Mammon styra oss där personlig njutning och egen vinning är den enda guden! (Min tolkning!)

 

Som en symbolisk beskrivning av delar av vår mänskliga omvärld kan den väl accepteras. Men som bibelcitaten används och hur pekpinnar riktas mot nutidshändelser, uppfattar jag att det mer är en bokstavlig fingervisning än en symbolisk beskrivning. Dessutom blandar insändaren våld mot person med mänskliga aktiviteter av promiskös art som sker på frivillighetens grund, med varandra och blandar dessutom in ett folkligt språkbruk kryddat med svordomar och beskriver slutligen detta som vår tids dekadens.

 

I mina värld finner jag fler sammahängade orsaker till stöld och våld mot person i "fattigdom och socialt utanförskap" än i religionstillhörighet. Människor i denna belägenhet är de som befolkar våra fängelser. De är de vi förfasar oss över och det är mot dem vi ropar efter hårdare tag.

 

Det är svårare att förklara socialt accetpterade personers våld mot barn och kvinnor och sexuellt utnyttjande av dem. Forskningsresultaten pekar mot någon form av hävdelsebegär och maktutövning. Alltså någon form av personlighetsstörning. Kanske pekar skillnaden i synsätt mer mot våra grunder för social acceptans, än hur vi bedömer enskilda personers personlighetsdrag. Grunden verkar byggd på makt som urvalsfaktor mer än hur makten uppnås.

 

Traffiking och olika former av sexuellt våld förstår jag angreppet mot. Men att frivilligt blomma ut sin sexualitet bland likatänkande, skulle vara en "synd", har jag svårare att acceptera. Så länge alla inblandade visar ansvar och frivilligt deltager, ser jag inget fel i det. Det må vara Gayprader, trekanter eller fyrkanter. Det är inget för någon utomstående att förfasa sig över. Dit räknar jag även kyrkan och dess företrädare.

 

Att sen blanda in språkbruket som en "antikristen" reaktion och belägg för råhet och en låg social moral, är nåt som jag inte heller förstår. Jag har mött människor från samhällsklasser som få vill umgås med, och som har ett språk som innehåller fler svordommar än vanliga ord. Människor som utan vidare skulle ge både moder Theresa och Dalai Lama en match i praktisk etik och empati. Här ligger nog bjälken i betraktarens öga!

 

Jag tror människan vara mycket mer komplicerad och att hennes beteénde styrs av mångt fler faktorer än av val av religion. Det gäller mer att förstå än att predika för dem som inget har att förlora.

 

Religös bokatavstrohet och fanatism går enligt mitt synsätt hand i hand. Det övergår väldigt snabbt i jakt på oliktänkande och utpekandet av syndabockar, en jakt som rättfärdigas av den "enda rätta vägens" ledstjärna. Då finns det inte längre utrymme för vare sig barmhärtighet eller empati. Det som religionen i grunden står för.

 

Det är ett tveeggat svärd som svingas!

 

Det är synd om människorna som någon citerade i min blogg tidigare..

 

/charles

Nja så illa är det inte... Men gräsänkling för att par dar är det oundvikliga läget. Hustrun är iväg på resa i arbetet och kommer inte hem förrän sen måndagskväll. Nu tänker väl många att "gubben" skall roa sig. Sprattla med benen i nån offentlig lokal med galanta damer eller bjuda hem grabbarna på pokerkväll?

 

Men se nejdå.. 

 

Dans har väl aldrig roat mig och poker är jag alldeles för snål för att våga mig på, så det får bli lite inaktivitet framför TV´n i stället. En påse chips och en öl tillsammans med en Beck-film och Hamburgare som kvällsmål, låter inte det som en helkväll?

 

Man måste passa på nu när man får styra och ställa som man vill och inte oroa sig för "Cissusen" eller nåt annat värdsligt. Kanske blir det en tur till "Godisakuten" också. Vi har slut på lakrits och det är väl så gott som akutläge?

 

Den bistra sanningen är nog att jag efter 35 år i delad säng har blivit beroende. Giftoman eller vad det heter. Jag får sömnrubbningar och svårt att göra något vettigt när jag blir själv. Ett par timmar är väl OK men längre... det påverkar. Så det blir en efterlängtad äkta hälft som kommer hem måndag kväll. Då blir allt som vanligt igen.

 

Till dess gäller det att bara hålla ut..

 

Ha dé gott

/charles

När hustrun kom hem från jobbet sa hon.. ska vi ta en tur till skogen och se om det finns nån svamp?

 

Sagt och gjort. Himlen var mörkgrå och antydde regn, men vi for ut ändå. Hittade inte några gula kantareller men otroligt mycket "falsk kantarell" och några andra sorter som vi plockade och som jag redovisar här.

 

Rödbrun Stensopp.

 

 

Brukar förväxlas med Karljohansvamp men det är riskfritt då båda har **. Kolla att undersidan går i gult så att Du inte plockar Gallsopp (rosa undersida). Visserligen är den inte giftig men oätlig pga smaken.

 

Precis när vi ansåg oss nöjda öppnade himlen sig, men vi var nära bilen så vi blev knappt blöta. Man skall ha tur ibland! Blåbären frös bort i våras men lingonen kommer (i våra trakter i alla fall) så det blir fler besök i skogens skafferi innan älgjakten.

 

Det finns svampkunniga på nästan alla orter. De som är det, är ofta villiga att hjälpa till, om tillfället passar. De har svamp som intresse och vill att fler lär sig, så är Du osäker så kolla med t.ex ett studieförbund. De brukar veta vem Du ska kontakta eftersom de återkommande har svampkurser på schemat eller kolla på internet efter en "mykolog" i ditt område.

 

En jag känner berättade att han vid en svamputflykt hittade en hög med skogschampinjoner som någon slängt ifrån sig. Personen vågade väl inte fråga och inte heller ta risken att det var flugsvamp. Men vilken förlust! Min vän var dock förtjust...

 

Ha dé gott

/charles 

VARNING (för ilsken gubbe)!

 

Jag har Norton Internet security och håller på att bli tokig på program som inte fungerar! Till råga på allt får jag ett mail om att min prenummeration har gått ut fast jag enligt informationen i programmet har 288 dagar kvar innan det är dags att förnya.

 

Jag har alltid varit noga med att ha virusskydd installerat. Tidigre har jag haft  F-secure som jag varit nöjd med,men efter datorbyte följde ett år med Symantec´s Norton Internet secure 2007 med, så jag körde det och uppgraderade till 2008 över internet efter årsskiftet. Köpte tidigare ett Norton antivirus till frugans dator.

 

Frugan kunde efter installation varken sända eller ta emot e-post, så Symantec måste ansett att all post till eller ifrån henne var skräppost....?? Efter att ha chattat med supporten ett antal gånger så konstaterade de att de inte kunde hjälpa mig. De hade inga indikationer på att felet fanns??? Troligen var det fel på mitt operativ eller på datorn? Med AVG från Grisoft funkade e-posten igen och jag krävde pengarna tillbaka. De (Svenska Symantec) kunde inte ersätta mig, jag fick vända mig till återförsäljaren sa de. Han kunde inte reklammera eftersom Symantec ansåg att det inte fanns nåt fel??? Lite drygt 400 spänn åt fanders alltså.

 

Men åter till det jag har i min dator. Förutom att live update nästan lamslår min dator vid uppstart så får jag "Röda kryss" om att uppdateringen misslyckas och loggas därefter in på en korrigeringssida. Där får jag klicka på en knapp som skall korrigera felet. Efter ett tag så kommer det upp en ruta om att korrigeringen misslyckades på grund av programfel (LU:1812).. och en ruta där jag skall svara om problemet är löst eller ej. Naturlligtvis så svarar jag att prroblemet kvarstår, med lite kommentarer, och trycker på SÄND! ..... Informationen kunde inte sändas . hittar inte URL´en eller mottagaradressen finns inte!

 

Det är nu det börjar ryka...!

 

Har Du Norton Antivirus så är min rekomendation, byt till ett annat antivirusprogram nästa gång det är dags att uppgradera...

 

Ha dé gott

/charles

För några år sedan (då det oxå var OS) skaffade vi hund.

En Airdale terrier. En liten söt valp som snabbt växte till en stor hund. Blev till sist bland de största för den rasen.

 

Våra grannar var väl inte så förtjusta i att vi skaffat hund, då de hade både kanin papegoja, och då vår hund visade stort intresse för dem i deras burar.

 

Att få Hunden rumsren var ett bekymmer i sig, eftersom detta var på den tiden vi båda arbetade. Men vi lyckades till sist få hunden att markera, och då gick vi en runda. Så var det denna dag då vi hade ett par svenskar som skulle agera både i höjdhopp och 10 000 hinder under OS. Så jag försökte forcera hundens toalettbesök med dåligt resultat. Väl hemma åt vi och satte på TV´n. När det var som mest spännande, markerade hunden att den ville ut...

 

Vad gör man? Jag öppnade dörren till altanen och släpte ut hunden på bakgården och kollade då och då. När höjdfinalen var över så tittar jag ut igen... ingen hund! 

 

Vi bor i ett område med en allmänning (Skogsplätt) mellan bostadsområdena och med huvudvägen bakom det bostadsområde som ligger på andra sidan skogsplätten. Snabbt delade jag in familjen i att leta i de tre bostadsområden som ligger runt oss och själv tog jag skogsområdet och huvudleden ifall hon sprungit dit. Efter ca 30 minuter samlades vi hemma igen men ingen hade sett hunden.

 

Då kommer hon, hoppande från grannens tomt, glatt viftande på svansen och med grannflickans kanin i käften! Jag får loss kaninen men den är utom räddning dessutom smutsig av jord och hundsaliv. Med anledning av grannens missnöje med att vi skaffat hund, så ville jag inte bara knacka på och beklaga händelsen, särskilt inte när kaninen såg ut som den gjorde, så vi gick in för familjeråd.

 

Yngste sonen sa att en av hans klasskamrater hade kanin men hon hade fått pälsallergi och ville ge bort den. Bra idé. Hellre förhandla med en levande kanin än en död. Så vi ringde.. men den var redan bortskänkt. Nu lusläste vi tidningen och ringde på ett antal annonser med "Kanin bortskänkes" med med samma dåliga resultat. Klockan blev till sist så mycket att det var dags att gå till sängs. Kaninfrågan fick vänta tills imorgon.

 

"Du kan inte ha den härinne".. sa Hustrun. Så jag gick ut till redskapsboden med den. Väl därinne fick jag syn på en flaska mattvätt för heltäckningsmattor och fick för mig att rengöra kaninen. När jag gnuggat in den och sköljt den med ljummet vatten hämtade jag hustruns hårfön och blåste den torr....

 

Otroligt! Hade jag inte vetat att den var död hade jag trott att den levde.

 

Det var nu jag fattade mitt ödestigra beslut. I grannens fönster var det släckt, så jag hoppade över staketet och placerade kaninen i sin bur och hoppade tillbaks igen.

 

Väl inne berättar jag för hustrun vad jag gjort. "Du är tmfn inte klok", säger hon, "hur tror Du de reagerar imorgon när de hittar kaninen"? Jag får efter en stund dåligt samvete och smyger ut för att avbryta mitt tilltag, men finner grannens fönster upplyst och de sitter båda vid köksbordet och pratar. Ljuset flödar över kaninburen. Jag vågar inte göra något. Tänk dig att bli påkommen i grannes trädgård, iförd pyjamas, med grannens döda kanin i famnen. Jag kan inte tänka mig en förklaring som skulle hålla!

 

Så jag fick skjuta problemet till morgonen därpå.

 

Denna dag var jag tidigt uppe (vilket grannen också var) så jag satte igång att klippa gräsmattan för att samtidigt kunna bevaka vad som hände. Grannfrun kommer ut, hälsar och går för att hämta tidningen. Efter en kort bit skriker hon till och stirrar på kaninburen. Jag stoppar gräsklipparen hoppar över staketet, öppnar kaninburen och tar ut kaninen. Den är död säger jag....

 

Jag vet säger grannfrun, den dog i förrigår, troligen av ålder, och igår begravde jag och barnen den ute i allmänningen... Och nu ligger den här och ser nästan levande ut!

 

???

 

Självklart är denna historia fejkad, men jag hörde den på ett invigningsparty för några år sedan och den har blivit en av mina "chockerande" favoriter!

 

Ha dé gott

/charles

 

PS/Bytte rubrik på denna blogg då jag tror OS rubriken fick läsaren att tro att bloggen handlade om OS!

I Natt och en bra bit in på förmiddagen har det regnat otroligt mycket. Ändå ett förhållandevis stillsamt regn så blommor som inte givit efter för sommarens uttåg ur trädgården, står fortfarande kvar i sin fulla prakt. Men det syns nu att det kommer andra tider. Rönnen börjar tona i rött och gult, klängrosorna har blommat över flera perenner har gått i fröställning. Så hösten är på G om någon missat det!

 

En av mina bloggvänner ledde mig till en Norsk fotograf på Fotosidan. Hon fotar uteslutande i RAW format och "framkallar" bilden digitalt i datorn. Ett annorlunda sätt att ta bilder på men som samtidigt ger fler möjligheter att korrigera felaktigheter. Jag fick lust att  testa så jag tog en bild och provade och måste säga att det ger lite nya möjligheter samtidigt som det tar längre tid att publisera bilderna. Det är inte bara att tanka över till internet! Har Du inte tittat på Fotosidan så rekommenderar jag ett besök. Att titta runt och att registrera sig kostar inget. Vill man lägga ut bilder och få respons på det man gör så tillkommer en liten avgift. Om Du inte hittar dit själv, använd länken på min sida.

 

Häromdagen var båda sönerna och sonhustru här och vi tog en tur till svampskogen. Kremlor och rynkad tofsskivling samt gula kantareller fyllde svampkorgarna. Mina farhågor vad gäller bären infrias dock. Inte blir det mycket där inte. Vi har det bra här i sverige med allemansrätten. Att vi fritt kan vandra ut i skog och mark och plocka bär och svamp oavsett vem som äger marken. I England är det inhängnade "Public Footpath" som gäller och skyltar med "Private" och "Keep Out" för att tala om vart man inte får gå. I Frankrike har jag inte sett nåt liknande men tror inte de har vår allemansrätt.

 

Efter svampsejuoren så åkte vi hem, käkade pizza och spelade "Spite & Malice" och hade trevligt.

 

Ha dé gott

/charles