med undertiteln "En bok om FN´s svek"... är rubriken på en bok av Thomas Petersson, journalist och författare men också utbildad antropolog.

 

Som medlem i Laxå FN förening och med FN programmet som ledstjärna, så är detta en tuff läsning. Man kan klart utläsa att FN deklarationen om de mänskliga rättigheterna inte i något fall haft en prioriterad roll i avkollonaliseringen i den del av Papua Nya Guinea som kallas väst Papua (Irian Jaya).  Idag hade vi besök av författaren Thomas Petersson och en av personerna i hans bok, Ruben Maurys. De berättade om vad som hänt i denna del av världen och vilka aktörer som har en del i utvecklingen mot den situation som råder idag.

 

De senaste dokumenterade händelserna av den Indonesiska militärens övergrepp mot civilbefolkningen, dateras till  2000-talet. 

 

2001-11-10 mördas en av förgrundsfigurerna i den Papuanska frhetskampen, Theys Elualy (förmodligen tillsammans med sin chaufför Masoka, som försvann vid tiden för mordet), i en välplanerad komplott. För detta dåd greps nio Indonesika soldater och officerare, ingen av högre rang. De åtalas och fälls för oavsiktligt vållande till Theys död. En misshandel som spårade ur. I själva verket blev Theys strypt och händelsen arrangerades att likna en bilolycka.

 

Ytterligare ett fall 2002-08-31 då en grupp amerikanska lärare från Tempagapura International Sclool ute på picknic blev beskutna. Militären skyllde på frihetsrörelsen OPM men utredningen visadee att aktionen "sannolikt utförts av den Indonesiska militären". Orsaken ansågs vara att visa på gruvföretagets behov av fortsatt militärt skydd av den Indonesiska militären. Ekonomiska intressen i  området fick USA att "släta över" händelsen trots att Amerikaner dödats och skadats vid överfallet. Av olika skäl ville man inte stöta sig med regimen i Jakarta.

 

"Hur kan man i dagens upplysta värld vidtaga såna avskyvärda handlingar utan att det uppmärksammas mer i omvärlden" ?

 

FN´s roll i detta spel dateras till 1960-talet fram till 1969, då den FN övervakade folkomröstningen genomfördes. Trots ett röstningsförfarande som strider mot alla demokratiska former, och som genomfördes under militärt förtryck och hot om våld mot dem som inte accepterade Indonesiens suveränitet i området, accepterade FN´s ombud valresultatet och fastslog att FN hade uppfyllt sin roll i området.

 

Min egen reflektion är, hur kunde detta hända under övervakning av av ett FN som skulle stå för garantin att allt sker under "deklarationen om de mänslkiga rättigheterna" ?

 

Men FN är ju ingen överstatlig myndighet som kan ta stater i öronen när de handlar fel. FN är ett "rådsrum" där stater kan kommunicera med varandra och om frågan blir för känslig så finns vetorätten att ta till. Säkerhetsrådet måste vara överens om det skall vidtagas några åtgärder. Några få stater från bla Afrika ifrågasatte förfarandet men deras röster klingade ohörda.

 

Ett Amerikanskt bolag hade hittat Guld i området och skrivit kontrakt om brytningsrätten med Indonesiens regring innan omröstningen. Kan det vara så att Amerikanska företagsintressen går före ett naturfolks legitima rättigheter till det land de lever i, även när frågan övervakas av FN ?

 

Drömmen om rättvisa förblir nog en dröm länge än....

Läs böckerna!

 

Ha dé

/charles

Har precis avslutat den sista boken i milenniumserien av Stig Larsson. Han är en skicklig deckarförfattare och det är trist att han gått runt hörnet. Jag började med Män som hatar kvinnor. Titeln var sådan att jag nog aldrig hade läst den om inte min fru önskat den i Julklapp, men sedan var jag fast. Flickan som lekte med elden och nu sist Luftslottet som sprängdes, lästes i rasande fart. Stig Larsson blandar fiktion med kändisar i miljöer och händelser som man känner igen, så att man får svårt att skilja på dikt och verklighet. Det skapar en trovärdighetskänsla som ökar spänningen. Sen finns det mycket som man kan förutse också, t.ex. det godas seger över det onda. Inte alltid i linje med verkligheten. Som deckarförfattare påminner stilen lite om John Grisham. Samma upplägg. Griper tag i en från första sidan och släpper sedan inte taget förrän bokens sista kapitel är slukat.

 

Fast det är inte bara Deckare som fascinerar mig. Läste även en rese- och miljöskildring som heter Resa till Xanadu - I Marco Polos fotspår av en Scottsk författare som heter William Dalrymple. Alla hans sex böcker har vunnit pris och hans intressen ligger runt mellersta östern, Indien och Kina. Läsvärd utan tvekan.